megustacarpediem

Jag mins en tid. En tid då man kunde vara sig själv utan att dömas av andra. Ingen skola, inga ovänner, inget tvång... för det var sommarlov. En tid, då man var fri. Det var varmt ute, jag kan nu, när jag tillbakablickar, känna vinden kyssa min bara överkropp som jag springer på bryggan och gör mig redo för ett svandyk. Mitt signatur-hopp. Jag har två guldpengar i fickan för att senare kunna gå barfota till den lilla kiosken för en Daimstrut. Den känslan som jag hade för livet då, kunde gärna ha stannat ett bra tag till. Det var en tid utan bekymmer. En tid för mig. Ta mig tillbaka. Carpe diem.. xx